sunnuntaina 7. helmikuuta 2010

Hitaasti - Sakta

Jo elokuussa tuskailin miten hitaasti meidän remppamme edistyy. Jos haluat päästä autenttiseen tunnelmaan klikkaa tästä ja lue asiasta enemmän. Mainittakoon, ettei kärsivällisyyttä ole siunaantunut lisää.
Redan i augusti våndades jag över hur långsamt vår renovering framstiger. Vill du komma i autentisk stämming klickar du här för att läsa mer. Måste erkänna att har inte blivit ett dugg mer tålmodig.


Vaan nyt ovat asiat edistyneet hitusen. Iso J rakensi itselleen kunnolliset jykevät tellingit rappusten päälle ja kiikkuu siellä pensseleineen aina kun päivä- lumi- ja kotitöiltä ehtii. Kuvassa telineet eivät ole vielä aivan valmiit.
Men ack, så har saker och ting tagit ett steg framåt nu. StoraJ byggde sig ordentliga, massiva ställningar över trappuppgången. Där hänger han flitigt nu med sina penslar när han får tid över från jobbet, snöskottningen och hemmasyslorna. På bilden är ställningen inte färdig än.

Minä taas? Jaa. Keskityn kovastikin juuri nyt töihini sekä niihin liittyviin pitkiin ja lyhyihin työmatkoihin. Ja olemaan sydän syrjälläni. Yritän unohtaa että korkeutta on paikoittain yli 4m. Ja muistaa että rakennelma on toooodeeella jämäkkä.
Och jag då? Tjaa. Jag koncentrerar mig för tillfället på jobbet och alla arbetsresor till när och fjärran. Och på att vara orolig. Försöker att glömma att det är över 4m högt på sina ställen. Och komma ihåg att ställningen är riiiiktiiiigt robust.

Mukavaa sunnuntaita - nyt lyhyelle tauolle.
Trevlig söndag- det blir en kort paus nu.

perjantaina 5. helmikuuta 2010

Diagnoosi? - Diagnos?


Kaunis huomen! Goder morgon allesammans!

Jos onkin talvi vielä ulkona, sisällä ollaan jo kovasti kevätmielellä. Syynä siihen on nämä ihanaiset kukat.
Vintern får härja fritt därute, inne har jag en ordentlig vårstämning. För det har jag dessa sköna blommor att tacka för.


Löysin Plantagenista ruukkuranuculuksia, mukaanhan ne oli saatava.
Hittade ranuculus i kruka på Plantagen och var bara tvungen att blocka med dem.



Unohdin jo näiden virallisen suomalaisen nimen, tuo latinalainen luki paketissa. Onko tälle diagnoosia...?
Har naturligtvis redan glömt vad de egentligen heter på finska eller på svenska för den delen, den latinska stod i förpackningen. Går det få en diagnos på detta...?

Muistan nyt kuitenkin toivotella sinulle mukavaa viikonloppua! Ei hassumpaa...
Nu kommer jag ändå ihåg att önska dig en trevlig helg! Inte illa...

tiistaina 2. helmikuuta 2010

Kukkia - Blommor

Hip hei!

Huhuh, kylläpä pyryttää! Suurin haaste juuri nyt on mihin tuon kaiken lumen oikein kolaisi, sen verran paljon sitä on ihan ympäri pihaa. Reilu viikko sitten räpsin pakkaskuvia ulkolyhdyissä kukkivista jääkukkasista. Vaan taitavat nyt olla niin lyhdyt kuin kukkasetkin kinoksen alla.
Jöses vad det öser ner snö här just nu! Det börjar bli svårt att hitta någonstans att skotta snön till, så pass har vi av härligheten just nu. Fotade för drygt en vecka sen när det var  frostigt  utelyktorna med isblommor på. Men nu lär både lyktorna och blommorna vara helt insnöade.   

Lumipyrystä huolimatta ollaan taas askel lähempänä kevättä, ensi kuussa sitä saa jo ihan oikeasti  nähdä kevään merkkejä. Sisälläni asustaa pieni optimisti!
Trots fallande snö är vi ett steg närmre våren nu, nästa månad får man på riktigt se vårtecken. Innombords är jag nog en  optimist!


Viime viikkojen kirpeä pakkanen sai  aikaan runsaasti kukkasia myös yläkerran aulan ikkunaruutuihin. Sisällä onkin ollut ihan toinen meininki, siitä lisää piakkoin. 
De gågna veckornas fröstväder har fått isblommorna att blomma ut även i fönstret som hör till övervåningens hall. Inne i hallen är det helt annat på gång. Mer om det följer inom kort.

Lumista viikkoa!
Snöig vecka!

sunnuntaina 31. tammikuuta 2010

Für Elise


Hyvää huomenta! God morgon!

Onnistuin saamaan hyppysiini pienen läjän nuotteja 40-luvulta. Ja taas oli IsoJ:llä ihmettelemistä, sillä eihän meistä kukaan osaa soittaa nokkahuilua kummosempaa instrumettia. Ja siis silläkään ei olla ihan Mozart- vaan  "Ostakaa makkaraa..." -tasolla...
Lyckades att fånga en bunt med gamla noter från 40-talet. Och så hade Stora J återigen något att undra över - ingen av oss kan nämligen spela någon instrument. Tjaa, bort sett blockflöjt förståss. Men det lär inte bli Mozart direkt om vi skulle ge oss loss med flöjten...


Eihän näitä tietenkään ollut musisointia varten ajateltu. Ihanan kellastuneena, joka ei oikein välity näissä kuvissa, näistä voisi pyöräyttää töttöröitä.
Som du förstår var noterna inte införskaffade för musikens skull. Härligt gult papper (som inte kommer till sin rätta i bilderna) kan man enkelt rulla till strutar.


Ja täyttää ne milloin milläkin. Joulumatkalta kerätyillä simpukoilla kesäksi, keväällä pääsiäsmunilla, syksyllä kuivatulla laventelilla ja ..... Eikun rullaamaan!
Och fylla med lite av varje. Till sommaren passar snäckorna som vi blockade på julresan, till våren påskägg, till hösten med torkad lavendel och.... Så var det bara att rulla!

Hyvää sunnuntaita!
Trevlig sändag!

perjantaina 29. tammikuuta 2010

Piilossa - Gömd



Huomenta! Godmorgon!

Olen ihaiillut monessa blogissa talvisia maisemakuvia. Siitä inspiroituneena nappasin minäkin muutaman maisemaotoksen.Ikuistin oman suosikkini, korituolin, lumen alle hautauneena.
Har sett många härliga vinterbilder på flera blogg som jag besökt. Fick inspiration av dem och tog med kameran ute och där fångade jag min favorit, korgstolen, på bilden. Den står helt undangömt av snön.






Kesällä taas, heinäkuussa, tuoli piiloutuu kasvillisuuden taa. Eihän näitä maisemia tunnista edes samaksi, kuvat on otettu miltei samasta kohtaa. Miten voikaan Suomen luonto olla ihmeellinen...?
Under sommaren, i juli,  däremot gömmer stolen bakom växterna. Man har lite svårt att tro att bilderna tagits från nästan samma ställe. Hur kan vår finska natur vara så här underlig...?

Talvista viikonloppua, ystävät!
Önskar dig, min vän en riktigt vintrig helg!

tiistaina 26. tammikuuta 2010

Nautinto x 8 - Njutning x 8


Meillä on IsoJ:n riemuksi kasoittain ja kasoittain sisustuslehtiä laidasta laitaan parinkymmenen vuoden ajalta.Vaikka ihan vanhempia niistä tulee selailtua harvemmin, en raaski erota yhdestäkään. Osan on ystävällisesti kantanut meille posteljooni ja osan minä itse irtonumeroina.
Vi har stora högar med alla slags inredningstidningar som jag sparat under loppet av ca tjugo år. Även det är sällan jag blädrar igenom de äldsta, har  jag bara inte hjärta att kasta bort en endaste en. En del har brevbäraren snällt burit hit, en del jag själv i form av lösnummer.



Vaan nyt parin viime vuoden aikana olen tullut krantummaksi, lopettanut lehtien kestotilauksia ja siirtynyt enemmän irtonumeroihin. Ihan kaikkea ei kuitenkaan meidän kulmilta kaupoista saa. Kuten esim...
Men nu på sistone har jag blivit mer kräsen, och ändrat mig från att vara en tillsvidare prenumerant till en köpare av lösnummer. Dessvärre kan jag inte alltid hitta här på trakterna alla mina favoriter, som tex...


...ja siksi nyt vihdoin sain tilattua tämän kotiin. Kokonaista 8 numeroa nautintoa luvassa. En millään malta odottaa ensimmäistä laatikkoon kolahtavaa numeroa.... Kiitämme taas posteljoonia.
... och därför har jag äntligen fått den prenumererat. Hela 8 nummer av njutning ska det bli. Väntar redan otåligt på det första numret som pinglar ned i brevlådan. Och vi tackar igen på brevbäraren.

Ps. Kaikki kuvat tähän postaukseen olen lainannut Vakre Hjemistä.
Ps. Alla bilder i detta inlägg har jag lånat från Vakre Hjem.

sunnuntaina 24. tammikuuta 2010

Esko Järvinen


Naapurissamme asui ennen muinoin yhdeksenäkymmenvuotias Kalle. Kalle oli kova hiihtomies, ja vuosikymmenet hän huolehti, että kylämme ladut olivat hiihtokunnossa - kelillä kuin kelillä, pakkasia uhmaten. Vaikka nämä vanhat sukset voisivat hyvin ollakin Kallen, ne eivät ole. Löysin ne sauvoineen Kierrätyskeskuksesta. Ne sopivat mielestäni hyvin Kallen vanhan potkurin seuraan.
Nittioårig Kalle bodde en gång i tiden som vår granne. Han gillade att åka skidor och ansvarade för flera decennier för att spåren var i skick i vårt lilla samhälle. Det gjorde han i tid och otid, oavsett väder eller kyla. Även om dessa gamla skidor kunde lika gärna vara hans, det är de inte. Hittade dem på Återvinningscentralen. De passar fint med Kalles gamla spark, tycker jag.



Valitettavasti edellinen omistaja oli vaihtanut siteet modernimpaan kuosiin, alkuperäisistä ei ole jäljellä kuin reijät.
Dessvärre hade förra ägaren bytt bandaget till modernare version, bara hålen påminner av de orginala.



Aidot Esko Järviset ovat, siitä huolimatta. Viime vuosituhannella osattiin tehdä kunnon suksia!
Äkta Esko Järvinen är de, trots det. På förra årtusendet kunde man göra riktiga skidor!



Totuuden nimissä paljastan, että  Esko Järviset eivät seisoskele ainostaan Kallen potkurin kanssa, vaan saavat seuraa Peltosilta ja Stigalta. Kaksi jälkimmäistä tältä vuosituhannelta. Ja käyttäjäkin huomattavasti nuorempi.
I ärlighetens namn avslöjar jag  Esko Järvinens står inte enbart i sällskap av Kalles gamla spark, utan vid väggen står även ett par Peltonen och en Stiga. De två sistnämda är från 2000-talet. Och användaren avsevärt yngre.


Hyvää ulkoilusunnuntaita!
Trevlig söndag ute i det friska!